Smittan slår väldigt olika inom flyget

av Peter Larsson den 17 april, 2020

LFV får inte lov att permittera utan måste varsla sina anställda. Swedavia får lov att permittera, vilket de också gjort. För våra regionala flygplatser finns inga klara regler för permitteringar. Coronaviruset slår hårt men också helt olika inom flyget.

I går kom så ytterligare ett tungt besked för flyget till följd av Coronapandemin. LFV har tvingats varsla 500 personer vilket är nästan halva personalstyrkan. LFV är ett statligt affärsverk och även om man bedriver affärsverksamhet, så sorterar man under infrastrukturdepartementet och får därmed inte tillämpa den nya lagen om korttidspermitteringar.

Korttidspermitteringarna ger lättnader då staten träder in och tar personalkostnader när verksamheter ligger nere till följd av krisen. Personalen är inte uppsagd och kan istället komma tillbaka och börja jobba efter krisen.

Kan man inte använda korttidspermitteringar finns egentligen bara det betydligt skarpare vapnet, varsel kvar. Ett varsel om uppsägning innebär att personalen är utpekad och kommer att sägas upp. Har man väl genomfört uppsägningar blir det sedan svårt för arbetsgivaren att återfå den förlorade kompentensen. För den uppsagde blir det en personlig påfrestning då man måste söka ett nytt arbete.

Coronan tar inte hänsyn till bolagsform
LFV bedriver den offentliga delen av landets flygtrafikledning. Swedavia bedriver den offentliga delen av flygplatshållningen i statens regi. Swedavia bedriver också affärsverksamhet men är ett statligt aktiebolag. De går också med vinst och får inga skattemedel. Det gör också att de omfattas av den nya lagen om korttidspermitteringar.

Swedaiva har mycket riktigt korttidspermitterat 1900 personer även om man också varslat 800 personer.

Sveriges regionala flygplatser bedriver den offentliga delen av flygplatshållningen, oftast i kommunal regi. Även dessa flygplatser bedriver affärsverksamhet, nästan alltid i bolagsform. Men vad som gäller för just denna konstellation är inte angiven i den nya lagen för korttidspermitteringar.

Vi har under hela krisen försökt få klarhet och vädjat till regeringen att klargöra definitionen om alla våra flygplatser verkligen omfattas av den nya lagen, men utan framgång.

Nu har enskilda regionala flygplatser sökt och också fått beviljat korttidspermitteringar, vilket förstås är glädjande. Ovissheten har dock medfört att det kostat flygplatserna helt onödiga pengar i denna utdragna process. Blir krisen långvarig riskerar fördröjningen även att våra flygplatser tvingas till varsel och uppsägningar.

Sårbar flyginfrastruktur
I den nu uppkomna krisen måste dessa omständigheter hanteras på bästa möjliga sätt. Men dessa exempel måste mana till eftertanke. Det kan inte vara meningen att allas vår gemensamma flyginfrastruktur för landet blir så sårbar och får så olika konsekvenser, bara för man valt olika organisationsformer.

Det vore förödande om LFV:s varsel utsätter dem för så stora neddragningar att de får svårt att utföra sitt oerhört viktiga uppdrag för vårt gemensamma luftrum. Likaså om några av våra kommunalt ägda flygplatser inte klarar situationen till följd av otydligheter i lagtexter medan de statligt ägda flygplatserna klarar sig undan, trots att de har samma utsatthet.

Flera av dessa problem är kända för regering och riksdag. Länge har flygbranschen drivit på för att få fram en tydlig flygpolitik. När Sverige till slut fick en Flygstrategi 2017, innehöll den inte någon egentligen vilja för flyget utan pekade istället på ett antal områden som behövde utredas vidare. Satsningar för att klara av Arlandas stora betydelse var en sådan fråga. Att tydliggöra statens roll för våra regionala flygplatser var en annan sådan fråga.

Utredningar som aldrig blir färdiga
Utredningar sattes igång men har sedan inte slutförts. Beslut utlovades 2018 men fortfarande, snart två år senare, har inga besked kommit. I stället kom den akuta Coronakrisen och har på ett brutalt sätt tydliggjort flera av obalanserna och oklarheterna för flygets inriktning i Sverige.

För våra flygplatser finns det flera andra frågor som hade behövt besvarats. Som varför inte driftstödet har justerats i takt med flygplatsernas verkliga kostnader. Eller möjligheten för flygplatser att själva få handla upp flygtrafik. Eller att få ersättning för alla de samhällsnyttiga flygningar som flygplatserna säkerställer såsom ambulansflygningar, brandspaning eller sjöräddning.

Vi fortsätter vädja till regering och riksdag att nu omedelbart hantera dessa frågor i den akuta krisen men också att staten efter krisen en gång för alla, verkligen bestämmer sig för en långsiktig och förutsägbar flygpolitik. Dessa frågor berör långt fler än de nu berörda flygledarna och flygplatsanställda.

Peter Larsson
VD Svenska regionala flygplatser